Tid & otid
Jag har aldrig varit bra på tid. Har aldrig ägt en klocka i hela mitt liv, men alltid passat tiden. När mina vänner klagade över att bussen var sen behöll jag lugnet och var i Nuet. Jag har nog aldrig varit stressad och känner inte "tidens tand" gnaga - kanske för att jag tycker jag haft viktigare saker att göra än att räkna sekunder.
"Machine time is not our time!" sa Fernando Payaguaye, syd-amerikansk schaman, en gång och jag håller så hjärtans med.
Vi mäter tiden med maskiner. Tick tock tick tock. Exakt och utan nåd. Men våra kroppar och ande känner en annan tid, den tid som flyter naturligt, som till största delen handlar om ljus och mörker. Natt och dag, vila & aktivitet. Tiden går inte, den kommer.
"Tiden går fort när man har roligt," säger vi när vi gör saker och glömmer bort maskinerna. Då flyter tiden på ganska hurtigt; vår tid är inte bara maskin-tid, utan även psykisk tid - den måste finnas i psyket för att finnas! Den skapar stress när vi hela tiden "jobbar mot klockan" och skall hinna "bli klar med allt i tid" istället för att som bonden förr i tiden, plöjde sin åker från morgonen tills det var klart. Inte innan fyra då tiden avslutade hans arbete.
Jag tror inte tid, som vi känner den, är naturligt. På det sätt vi uppfattar och lever med den. Det naturliga är RYTM (som förvisso återspeglas i tid) och allting följer ett cykliskt mönster: födelse, liv, död. I nepal talar man om ett tidsbegreppsom kallat kalpa = den tid det tar att slipa ned Himalayas bergskedjor med en silkestråd!
I Indien talar man om tid (kàla) som en oändlig stund samtidigt som det precisa Nuet. I en av de tidigaste texterna sägs det: "Tiden har fött allt som är och allt som kommer att vara." Den tid som beskrivs både av Nepaleserna och Indierna i detta fall förmedlar definitivt inte känslan av maskin-tid.
Tid är våra maskiners mätning av det avstånd jorden snurrar mellan sol och natt. Denna "tid" delas upp i timmar, minuter och sekunder (och i f.eks. sportvärlden, hundradelar och tusendelar) och gör dom av oss som inte lärt oss annat till slavar av maskin-tiden: vi stressar och burn-outar, vi har aldrig tid till familj & vänner, eller tid att läsa en god bok, eller se skyar bildas, formas och dö. ”Tid är pengar” och man kan alltid göra något snabbare, mer effektivt. Rulltrappor upp till fitness-centret. Multitasking. Äggkokarmaskiner.. in absurdum.
En väg ur tiden
Vår ande lever fortfarande efter en tid som är Ljus / Mörk - och distribuerar kraften till att göra det som behövs mellan de perioderna. Lösningen är, tror jag, att glömma maskinen, och finna ron och stillheten i den tid naturen, kalpa och kàla talar om. Tiden som alltid kommer att vara där, det rum som fyller mellanrummet mellan A och B, liv och död, göra och inte göra.
Glömmer vi klockan hemma, låter psyket glömma tick-tock-tickandet och bara vara, finner vi ut vad riktigt tid handlar om = evighet!
Sub specie aeternitatis,
Thomas
Jeg har det lige som dig... INGEN UR jeg kommer også til tiden
Men vi har jo ikke noget der hedder tid sted og rum i åndeverden...
Hilsen Shamanen
