Sjaman.com – Forumarkiv

"vinge":

Vi på Sjamansonen, er vi noen ensomme stakkarer?

Dette slår meg, rett som det er. Og det gjelder meg også.
For saken er den at jeg stuper inn i sonen når jeg er mest alene. Det ville jo vært direkte hensynsløst å sitte på denne måten dersom jeg hadde noen ved siden av meg. Så du der ute som har et spennende navn og et fantasifullt bilde - er du egentlig en ensom stakkar? Deltar du på nett som en erstatning for en deltakelse ute i det virkelige liv? Ei forenkling og en drøm?
Eller er vi både drømmere og samtidig ressurssterke personer som makter å favne alt - både virkelighetens relasjoner og nettets fantasiverden?

Er du en ensom stakkar?

Jeg tror forfattere av sånne spørsmål,bør gå inn i seg selv,siden det alltid er oss selv vi snakker og tenker ut ifra.
Så du har nok utlevert deg selv med sånne spørsmål.og ønsker nok at alle var i samme fantasi-verden.
Ens egen fantasiverden er så stor og altoppslukende at en ser ikke utenfor den,så lett.Prøv gjerne,bruk røntgen-briller! Ha et rikt liv i ånden.

Enslige og stakkarslige.....Jeg grubler litt på de to begrepene....

Jeg tror ikke det er de som liksom skal gå under dette begrepet, som har oppfunnet dette selv.
Det må være samfunnet. Og hvorfor?

De klarer ikke identifisere disse menneskene på andre måter. Når et menneske ikke lever under
dette samfunnspregede A-4 livet, men som holder seg utenfor disse linjene, de blir ikke forstått
som regel. Å da er det så såre enkelt og kalle dem...*stakkars eller enslige*

Mange velger å leve alene, tilbaketrukkent....eller begge deler. Noen velger å leve både i den
vanlige sosiale verdenen og i den åndelige verdenen. Noen bare innenfor en av delene.

Noen velger det ikke, noen er faktisk ganske ensomme og enslige uten å ha valgt dette selv.
Istede for da å kalle dem ensomme og stakkarslige.....gå til dem da, besøk dem, gjør noe
hyggelig for dem. Men de er ikke stakkarslige. Det er et ord jeg ikke liker.

Men jeg kan godt strekke meg å si, stakkars dem som ikke vil sette seg inn i *de ensomme og stakkarslige*
verden. Hadde de gjort det, ville ikke disse to begrepene eksistert.

Vi her på sonen er beriket på mange plan. Vi har likesinnende her som vi kan kalle venner, second family.
Her deler vi på alt vi føler vi kan by på, å vi er ikke redd for å dumme oss ut heller.
Og dette er fristedet vårt.....fra de som velger å se på oss under disse begrepene......

Stakkarslige og enslige.

Sjamansonen har noe som ingen andre har, nemlig gruppesjel. Hit trekkes de som føler fellesskap med naturen og sjamanismen. Her deler vi med hverandre, lærer av hverandre og finner inspirasjon til videre vekst. Dette er litt som et vituelt Saivo, der vi alle er med som både lærere og elever.

Føler jeg meg ensom eller stakkarslig, ringer jeg en venn...that`s it 

"teleterkji":

Jeg tror forfattere av sånne spørsmål,bør gå inn i seg selv,siden det alltid er oss selv vi snakker og tenker ut ifra.
Så du har nok utlevert deg selv med sånne spørsmål.og ønsker nok at alle var i samme fantasi-verden.
Ens egen fantasiverden er så stor og altoppslukende at en ser ikke utenfor den,så lett.Prøv gjerne,bruk røntgen-briller! Ha et rikt liv i ånden.

Der tror jeg du har et viktig poeng, Teleterkji.

Sen dom kom till mig och jag började shamanisera är jag ALDRIG ensam  aldrig, aldrig får jag bara vara Mig Själv med mig själv. Alltid ngn där (hur "ensam" / fri från folk jag än är) som snackar och påpekar och drar och påtar och påpekar och vill och kräver och tycker och tänker och ber om hjälp. För varje år som gick blev de fler och fler och fler och fler...

Sen dom kom till mig och jag började shamanisera är jag ALDRIG en stakkar  aldrig, aldrig får jag vara den som blir omhändertagen och ompysslad och tröstad, jag är alltid stark, kraft-full och den som hjälper och tar hand om. Jag ligger aldrig och snyftar och "jobbar med mig själv" - det mesta av det jobbet är klart. För varje år som går blir jag mer och mer och mer och mer...

---

Sjamansonen besöker jag då jag är på jobb, då jag har tid för slikt hemma umgås jag med familjen, mina två barn och kvinna, vännerna och är mycket ute i skogen och går, sjunger, trummar och sover. Ibland då jag är hemma besöker jag också sonen, givetvis inte för att jag är en ensam stackare utan liv men just för att jag ÄR en stark familjefar med många vänner och bekanta - både PÅ och AV nätet!

Teleterkji, to spørsmål til deg.

Tenker du og spør du kun ut fra deg selv? (Du skriver det)
Det syntes jeg høres veldig trist ut.
Hvorfor framstår du forresten med et bilde av et ufo-vesen?

Ellers takk for mange flotte meninger. Dette med gruppesjel hadde jeg spesielt sansen for.

Og meg selv? Som tvillingsjel er jeg veldig sammensatt - både en stakkar og en ressurs (uten å tenke polarisering mellom diss to) - både ensom og hypersosial.


Vinge, som synes at det er utrolig mye flotte mennesker her inne.

Hei vinge
som du sier en tvilling veldig sammensatt-både en stakkar og en ressurs,har som regel et aktivt sinn som prater før de tenker innimellom,sjelden står fast på svar med en rask oppegående hjerne,
det hadde forundret meg om du ikke synes det er utrolig mange flotte mennesker her,ellers hadde du ikke vert her du ville gått fort lei å finni på noe annet,
du har mange fine innlegg 
jeg er en vannmann mange mellom årene som har misforstått meg,da jeg kan leve i mitt eget hode å tro at det burde andre skjønne,så aner de ingenting om hva jeg prater om, du er heldig som har talens gave 
Når det gjelder ensomhet er det jo mange måter å være ensom på,mange som er glad i meg og jeg i andre, søker ikke lenger for jeg har finni kraften,
men som vannmann er jeg en ensom sjeel langt der inne,derfor sliter jeg med meg selv,jobber med saken,

når det gjelder bilde til Teleterkji synes jeg det er et flott bilde da jeg har vert i kontakt med andre planeter det finnes liv der ute folkens vi er abselutt ikke alene hilser til dere alle fra Andromedagalaksen bast