SÄret Àr vidöppet,
och ber om uppmÀrksamhet,
jag öppnar upp min famn,
för att möta sÄret mitt,
det som en gÄng har varit,
Àr ej lÀngre sant,
sÄret mitt Àr sant,
och ber om uppmÀrksamhet,
mitt i sÄrets blödande,
verkar allt hopplöst och trist,
som om alllt försvinner,
och jag försvinner,
jag öppnar upp min famn,
för att möta sÄret mitt,
för det Àr sant...
och jag hyllar det med vÀrme,
smeker det,
lenar det,
Ă€lskar det,
för sÄret mitt Àr sant,

en flott mÄte Ä mÞte sÄret pÄ