Inspirert av Silvas "Fra kokong til sommerfugl" drister jeg meg å legge ut et dikt, som jeg skrevet tidligere...
Det er et dikt, med noen tid av lagring, så jeg översetter den ikke...
Det nya Livet
I begynnelsen öppen. Öppen för öppen
och djupa sår i barnets själ
Tvingas till skydd. Skydda och skydda
började springa ett springande spring.
Stängd för stängd. Jobba på lager.
Jobba och jobba. Jobba sig till sjuk
Springa sig bort och springa sig vill.
Springa i blindo, så fort man kan.
Tappade skyddet och hud likaså.
Springet tog slut, i ett enda hu.
Naken och hudlös. Låg jag på marken
Nerver som skimrande silverskatt.
Maran som rev genom kroppen om natten
En enda beröring blev en orkan.
Vulkaner, orkaner och skogsbränder härja
Kvar blev ett kaos av utbrända ben.
Så stilla så stilla jag stod vid randen
Jag tittade ner i avgrundens djup
Jag vände mig om och lämnade kanten
Lämnade kanten och la mig till ro
Vila, ja vila. Vila och läka
Sov en helande drömfri sömn
Vaknade sakta i tidlösa stunden
Då allt bara var, just här och nu
Bygga och bygga min nya lekamen
Välja bitar av alla fragment
Fragment som låg utspritt
som blommor på ängen.
Välja delar, att smaka på.
Våga välja, smaker och dofter
Vända och vrida på varje ting
Lukta, smaka och känna i hjärtat
Känna vad viktigt var. För mig.
Känna och känna. Smärta och glädje
Jag föddes på nytt i min byggatelje
Byggsten på byggsten och massor av känslor
Hur tjockt ska mitt skydd, få vara nu?
Huset färdigt, rustat mot stormar
springor och glipor som silar allt
Det är inget skyddsrum, det är ingen bunker
Det är helt enkelt, ett nybyggt bo
Jag finns på kullen i sol och i regn
Känner och upplever många ting.
Stabil i grunden, men med mina skavanker
Jag duger, jag håller, jag lever nu!
jeg kjenner smerten og prosessen mens jeg leser. så inderlig. 
Så godt til slutt. 