Idag i "stalking" fick jag höra att om vi underlåter att utforska vårt liv och de mönster som vi är fast i... de tankar, de rörelser, den andning och handling som vi upprepar och kanske godtar utan att ha undersökt om de verkligen passar vårt unika väsen... då riskerar vi att vår livstid blir till en hög med vanor. :beer:
Det liv vi kom för att utforska är här... fullt och generöst i sin kravlöshet... nu med en utsträckt hand fylld av möjligheter för oss...vi kan ta emot dessa möjligheter och sakta låta oss ledas in i oändlig förundran över hur allt egentligen är...missa inte tillfället det är unikt och värdefullt...hängivenheten har ett barns öppna ansikte, mjuka mage och en porlande källas friska djup...krigaren är där och urskiljer vad som sätter oss på spåren till vår rätta skepnad...
När jag är här och kommunicerar det jag är här för att säga, beredd och fri att ge allt och inkludera allt utan splittring...då kan svaret jag får bli så mäktigt och starkt att jag till och med svimmar...bara i den stunden bär jag döden som en sanning i det okända...och livets mysterium blir den värdefullaste gåvan av alla...koncentrerad och stark...fri från fruktan och förutfattade tankemönster och bilder...