Her en sann historie fra 2002, då jeg var fast beslutsom om, at bestige Kebnekaisefjellet:
I naturen kommer man både näre seg selv og alt rundt om: Att vara "et med alt:et" och innse sin litenhet, men också att hver person har sin spesielle betydning. Några viktiga insikter trillade ner för meg.
Jeg hade en härlig fjelluke med min mann och 2 vänner. Med seg hade de den ivrige Labradoren Mitra. Att gå på en smal klopp over myr, med tung ryggsekk och bli omkört av en galen Labrador med klövjeveske på ryggen, ger balanseövelse, tro mig!
Jeg fikk också övelse i att kaste meg ner, a' la militär, när hon gledeör betygade oss, sin kärlek. Slurp, slurp, slikkede hun oss blöte med tungen sin. 
Iver, iver, for en ung hund på tur... Hundens husse trillade omkull i en bekk... , så kan det gå med ett snöföyke i andra sidan av kobbelet. Det var insikt nr 1: LÅT HUNDEN GÅ FÖRST PÅ KLOPPEN
Någon toppbestigning blev det dog ikke. Samme dag som vi kom fram, hade en gruppe på 40 personer gått upp östre leden, då guiden handlöst falt 100 m fritt, ned och döde. Alle turer ble stillet in och hela fjellstationen var i sorg. Vi var på minnesstund i restauranten på kvelden.
Insikt nr 2: HA RESPEKT FOR NATURENS MAKTER.
En dag senare strömmede nye turister in och allt var igång igen. Insikt nr 3: Trots en tid av personlig period av tidlöshet, så är det så at ALT OMKRING EN RULLER PÅ SOM VANLIGT
Midt selskap besluttede seg for at ta den lengre, västre leden, till toppen, dagen etterpå. Men midt intresse för toppbestigning var som bortblåst, dessuten hade jeg gnagesår, så jeg stanset i dalen. 9 timer senare kom de andre tillbake, uten att ha nådd toppen, men rejält blöte, frosne, sultne og med gnagesår.
Selv hade jeg vasket meg i varmt vann fra spritköket ved teltet, meditert vid Ladtjojokkens turkisgrönne vann ved "Elsas bro"... og drukkit kaffe i restauranten på fjellstasjonen. En fantastisk dag!
Hörte etterpå en anekdot om en journalist som spurte en same fra Nikkaluokta, om han vaert upp på toppen. "-Nei jeg har liksom aldri haft noe ärend dit opp", svarte han då.... Insikt nr 4: MAN BEHÖVER IKKE VARE OVERALT.
Jeg var för vandringen, lite brydd över hur min kropp skulle klare av, att gå uavbrutt med 15 kg på ryggen, ettersom jeg hatt mye vondt i rygg och ledder. Hupp, jag fick inte ens treningsverk! Gnagesår på tårna var det verste. Min kropp trivs tydligt bedre i naturen enn i betonghus. Insikt nr 5: ATT DU INTE KLARER EN SAK, BEHÖVER IKKE BETY, ATT DU IKKE KLARER EN ANNAN.
Ettersom jag drukket av Ladtjojaure-bekkens turkisgröne vann, tror jag helt på allvor att jag nu, er turkis innenbords
Glemte insikt nr 6:
LENE DEG IKKE BAKOVER MED FULLASTET RYGGSEKK...!!!
Hyseriskt latter
:lol: :lol:
