Sjaman.com – Forumarkiv

Jag har funderat lite på sjelehenting och de ev. kvarvarande sjokkenergiene som Ailo skrev på forsiden om… och har några frågor till Ailo och er andra som vet mer än mej…



När jag läser Ailos text, tänker jag på större trauman – att chockenergierna från ett stort trauma finns kvar och behöver arbetas med… men hur kan det te sig om själsbitarna flytt, bit efter bit? Om man levt ett liv med många små kränkningar och många gånger av lite stryk… men saknar en riktigt stor händelse eller trauma?

Sjokkenergiene er skapt av de kreftene som utløste sjokket og kan være knyttet til den eller de personene, eller den aktuelle hendelsen eller uhellet som forårsaket sjokket.

Jag tänker att klienten inte riktigt känner orsaken, är det svårare att bearbeta… man kanske inte riktigt kan sätta fingret på, vad förlusten av själsbiten beror på. Kanske det var redan vid födelsen? Kanske symptomen varit många, men ganska små, diffusa och svåra att härleda/spåra. Kanske reaktionerna blivit så vana, att man inte ser dem som reaktioner, utan ett personlighetsdrag?



Och om det är en kombination av förlust och intrång som fixats till… då har man haft reaktioner både på själsförlust och intrång… Då känns det som en väldigt stor uppgift att reda i… ?

Eller krånglar jag till det?

Eller krävs det mer arbete från behandlarens sida, när klienten är omedveten om grunden till problemet?

Når det gjelder sjelehenting så har jeg troen på heller å være føre var enn etter snar. I alle fall når det gjelder posttraumatisk stress. Når jeg skal få noe til å skje så bruker jeg å legge forutsetningene til rette for noe skal skje. Så om den tapte delen av sjelen skal vende tilbake, kan det være at forutsetningene bør ligge til rette først. Så da kan det være en ide å gå tilbake i tiden for å undersøke når knutene på tråden ble til. Jeg tror ikke man har med seg sjelelige defekter fra forrige liv, selv om vi har med oss erfaringer. Så jeg tror vi starter med skinnende blank sjel. Og så kan det oppstå sår og flenger ettersom vi får hard medfart i livet.



Bjørn Afzelius mente hjertet kunne gå i tusen biter, men sier du at du er min venn så er du kanskje det. Det kan være en må arbeide over tid med en knust sjel, og at en setter i gang en helbredelsesprosess. Da kan det være at fragmentene samler seg, og en kan gjøre en vanlig sjelehenting. Jeg vet det også går å gjøre forsøk på å sanke sammen dele og ta de med tilbake, men er usikker på effekten, når det gjelder posttraumatisk stress.



Har en først først fått en skade i energi systemet, så hører nok også inntregniger av energier med. Det hører vel med å kartlegge disse energiene også. Maksimum tre konsultasjoner sier moderne sjamaner og healere i dag, som jeg kjenner til, så det er en utfordring å klare å få løst opp et posttraumatisk stress så kjapt. Jeg synes godt en kan bruke litt mer tid om en ikke er profesjonell. Jeg oppfatter sjelehentingen som å legge siste hånden på verket.



Om en trenger en rask helbredelse kan du jo forsøke denne som et ledd i behandlingen;) http://sjaman.com/component/content/article/77-artikler/296-finne-tilbake-til-makten-sin.html

<t>Tack Craftwolf för ditt svar och lästips.



Det låter rätt att man nog måste bearbeta både före och efter, för att integrationen ska fungera.

Jag återkommer säkert med fler frågor, för det är mycket som susar runt nu... just kring de skador som människor bär med sig, på ett omedvetet/ubevisst plan, där man inte kan säga klart och tydligt; Jo men det är bilolyckan... det sexuella övergreppet... fallet från klippan... utan där en kontinuerlig nötning/slitage har skadat, så att små fragment av själen flytt sin kos... då och då.... under en hel livstid.</t>

Min erfaring ved å arbeide "på den andre siden", er at dette gjerne kommer på forespørsel. Ber jeg om at sjelen skal bli hel igjen kan sjelebitene komme som lyskuler, eller som "stjernedryss" hvis det er snakk om "sjeleflass". Dette skjer uten fokus eller kunnskap om sjeletapets årsak.



hm. her ble d mange "gåseøyne" "." :beer:

<t>Jeg tror sjelebiter kan vende hjem - og bli værende, uavhengig om man vet den fulle årsaken til forsvinningen. Det som er viktig, er omsorgen man gir til den "hjemkomne" sjelebiten.



Man kan bruke et helt liv på å lete etter årsaker, men oppdager gjerne at det har vært bortkastet tid. Det som har opplevdes som en sjokkartet grusomthet mens man var barn, trenger ikke lenger å oppleves på samme måte som voksen. Man har kanskje fått et større bilde av verden, og en videre forståelse av menneskers handlinger.



Jeg tror at de traumene som er fortrengte fra tidlig i livet, gjerne viser seg i en ny drakt senere også. F.eks en som har opplevd vold i barndommen, opplever gjerne også det senere i livet. Og det gir en ny mulighet for å bearbeide også det opprinnelige traumet.



Det er umulig å forandre fortiden, det eneste som er foranderlig er nået - og dermed kanskje også framtiden.</t>

Sorry... Jag tog för givet att de flesta hade läst Ailos artikel i ämnet, så jag la inte ut länken...

Här är den: http://www.sjaman.com/component/content/article/77-artikler/340-sjelehenting-og-sjokkenergiene.html



Det är utifrån den artikeln som jag ställde frågan, då jag hade själv inte tänkt i de banorna innan jag läste Ailos funderingar. Jag tror inte heller att man behöver veta orsaken och uppfattar heller inte att Ailo menar det, utan att chockenergierna sätter igång "av sig själv", när själsbiten är återbördad. Och att det är de reaktionerna, som måste tas om hand och vårdas/pleies.



Nu har jag ingen egen erfarenhet av chockenergier efter själsbitshämtning, varken som klient eller shamanism-praktiserande. Visst har det blivit små mood swings, men inga stora chockreaktioner.