<t>Ibland är det så att allt det man upplever och allt det man tänker runt schamanens läkekonst inte går att anpassa till någon teoribildning eller kategorisera systematiskt och naturvetenskapligt. Jag upplever att när processen mot läkning verkligen tar tag i en människa verkar det ske i det gömda, då när man minst anar.
Det känns ibland som att allt det vi gör på Saivo-skolan med Ailo och det som kopplas till schamanens väg endast är ett sätt att förbereda våra sinnen och vårt hela väsen för att den osynliga och märkligt nog fungerande läkeprocessen ska kunna ske. Ingen logik kan egentligen beskriva händelsen. Vi är extremt komplexa varelser vi människor. Jag tror att det kanske är viktigt att inse att vi inte alltid kan förklara alla processer och det kanske heller inte är nödvändigt.
När jag återkommer till vardagen efter veckan på Saivo-skolan ser världen ut på samma sätt, men ändå så annorlunda. Jag söker mig vidare och djupare in i det outforskade område som människans egensinne presenterar (mitt eget framför allt). Jag accepterar mer och mer att de färdiga svaren inte nödvändigtvis är bärare av sanningen.
Ett utforskande öppet sinne verkar vara det bästa förhållningssättet när man blir tillfrågad att hjälpa någon schamanskt för att läka någon sjukdom eller smärta som drabbat den personen. Jag blir ofta ställd och förvirrad när det finns en fråga som vill ha svar, jag känner att jag måste vara noggrann och samtidigt inte. Det att följa självklart logiska resonemang kanske skulle ge mig en medalj för min förnuftiga tydlighet. Frågan är om detta hjälper och sätter igång den läkningsprocess som behövs för att människan ska botas på djupet.
Här om dagen hjälpte jag en ung kvinna som hade haft spindelfobi i hela sitt liv över en bro som var full med spindlar. Hon hade så svårt att gå över och hon trodde att i varje vindpust fanns det en spindel. Hon berättade att hon varit hos en beteendeterapeut som lyckats stävja hennes fobi en sommar. Nu var den dock tillbaka igen.
Kanske om man resonerar kring någons beteende och observerar detta kan man få tag i en del av personens sanning.Då nog den delen som är medveten och baserad på logiskt och förnuftigt resonemang och på medvetna minnen. Kanske lyckas man häva en symtom till och med. Frågan är om man verkligen botar när det man "botade" personen mot återkommer efter ett tag?
Jag tror att man som hjälpare och schaman ofta måste lura bort den egna "förnuftiga" sidan för att söka "flytet" bortom all logik och förklaringsmetodik. Ställa sig den frågan intuitivt och öppet som svarar på vilka bilder som är bärare av något friskt med "flyt". Var det verkar finnas något som inte kan förknippas med "flyt", som signalerar stagnation och kylig stelhet av något slag, även då också undra över de destruktiva bilder som kommer upp. Först när man utforskar dessa visioner/bilder/drömmar /tankar med "flyt" i det egna schamansinnet tror jag att läkningen verkligen kan ske långt in i djupet på den som söker svar.
"Den säkra osäkerhetens väg" kanske man kan kalla den, eller "den osäkra säkerhetens väg"! Jag vet inte just nu, jag bara undrar och funderar???</t>