Sjaman.com – Forumarkiv

Jeg har nettopp hatt min andre behandling hos en sjaman, og i den forbindelse er det noe jeg lurer på.
Jeg har alltid vært den som har gitt hjelp til andre, og det på bekostning av meg selv. Jeg har alltid sagt ja og stilt opp selv om det til tider har slitt meg helt ut. Jeg har heller ikke vært den som har fått/krevd hjelp tilbake, så er det sagt.
Men, i det siste har jeg begynt å sette ned foten. Jeg gidder ikke hjelpe folk på samme vis som jeg gjorde før. Jeg har fått en slags gi-faen holdning, og det er jo ikke meg. Men jeg merker at det kun er imot de folkene jeg alltid har hjulpet før, og som ikke har gitt meg hjelp tilbake. Kanskje er jeg på vei mot å bli egoistisk på en eller annen måte? Hmm.. Men jeg fikk beskjed av sjamanen at jeg må bli flinkere til å tenke på meg selv.
Er det "normalt" av meg å reagere slik?? 

Ei i min nærmeste familie sliter veldig, og jeg kunne sikkert ha henvendt henne videre til min sjaman; men jeg gjør det ikke. Ikke fordi jeg ikke ønsker henne alt godt, men fordi hun i klartekst sa fra at hun valgte sine venner, og jeg var tydeligvis ikke en av dem. Derfor får hun da gå der å plages..  Uff, jeg er da ikke slik jeg?? Tror jeg må undersøke med min sjaman om han kan hjelpe henne likevel, slik at hun skal slippe å plages. Men om hun vil ha den slags hjelp, ja det vet jeg ikke noe om.
Men at behandlingen jeg har fått fra sjamanen hjelper, ja det er helt sikkert!!

Nu vell...  Det var dagens lille epistel fra Englemora

Jeg har blitt fortalt at jeg må gi for å få og jeg må være mottakelig for at andre skal kunne gi, slik er det muligens også for andre 

Jesus sade:
"Älska din nästa såsom dig själv."

Jeg tror att setningen og skal sies:
"Älska dig själv såsom din nästa"

Begge setninene er like

Gunilla

Det går opp og ned her i verden..og noen ganger er det healeren som trenger litt healing. Det er normalt.

Når folk ikke vil motta hjelp er det ikke noe å gjøre med det, de har sin frie vilje til å velge, det må alltid respekteres. Og jeg har selv opplevd at gamle venner snudde ryggen til meg når jeg gikk inn i sjamanismen...de tror vel jeg er blitt gal  

Dessuten er det sånn at hvis man healer og healer på de samme folka og det ikke hjelper...ja da er det bare å si STOPP, tror jeg.
Ailo sa engang at tre healinger burde være nok, hjalp ikke det ville det ikke hjelpe med enda flere healinger heller. Min egen erfaring er at det nok kan ta flere enn tre healinger av og til, men ett sted bør det kanskje settes en grense. Det må hver enkelt kjenne på selv. Jeg mener at å si nei til å gi mer IKKE betyr at man er egoistisk, men realistisk.

Det er meget viktig å ta vare på seg selv,hvis ikke blir man utbrent.Når man føler at man er sliten,skal man ikke heale,men hente kraft til seg selv,det er som om man ikke tar vare på bilen sin,men bare kjører på til den stopper.Vedlikehold er ordet.

"ørnen":

Det er meget viktig å ta vare på seg selv,hvis ikke blir man utbrent.Når man føler at man er sliten,skal man ikke heale,men hente kraft til seg selv,det er som om man ikke tar vare på bilen sin,men bare kjører på til den stopper.Vedlikehold er ordet.

Det er vel det jeg også har funnet ut. Jeg er sliten etter å ha gitt av meg selv i maange år, uten å ha fått så veldig mye tilbake. Så det er vel en periode nå fremover at jeg skal begynne å ta mer vare på meg selv og lære meg å si nei. Og jeg merker at jeg får tilført energi fra "noen", så det er da noen som passer på meg også. Jeg bør vel også bli flinkere til å vise sårbarhet og svakhet, istedet for hele tiden å være den sterke som skal greie alt selv.
Vel, vel... Det går da sakte men sikkert fremover med meg også.....

Men takk for innspill alle sammen 

"Englemor":



Det er vel det jeg også har funnet ut. Jeg er sliten etter å ha gitt av meg selv i maange år, uten å ha fått så veldig mye tilbake.

Er litt uenig i det.En får dobbelt så mye ,det er en universiel lov. Kan hende du har fått uten å legge merke til det og tok det som selfølge.Samme som de du ga til , tok de det som selfølge. En annen mulighet ,at du får det seinere ,kansje i neste liv. Kan du godta det sist nevnte? 

Jeg synes ikke det er egiostisk å ta vare på seg selv Englemor!
Det gavner deg og alle rundt deg. En annen ting jeg har sett på
er at det er vanskelig for mennesker som er vandt til å være i giverrollen,
å faktisk ta i mot hjelp fra andre.. Det er lettere å være den som er snill,
og det gir en god følelse å kunne være til hjelp (så her er jeg uenig med deg i at det ikke gir noe).
Det er verre å stå i takknemelighet-rollen ovenfor andre. Så hurra for deg

Fjernet innlegget mitt fordi det var usedvanlig langt og kjedelig. I tillegg handlet det ikke om sjamanisme. 

Hej.

Jag tror inte att "ge så får du tillbaka" betyder att man ska ge av sig själv från sitt grundsår utan från en plats inuti en själv där man ger utan att förvänta sig något alls tillbaka. Jag upplever att för det mesta "ger" folk snarare i förhoppning om att "få": "Jeg er sliten etter å ha gitt av meg selv i maange år, uten å ha fått så veldig mye tilbake." och det är ju djupt mänskligt även om jag upplever att det sällan ger någon sann utdelning då givandet och tagandet inte kommer från källan utan från ens sår. Istället tror jag man måste titta på vad det är för grundsår man har när man är där du är och se att det "ligger i vägen" för att verkligen kunna ge och ta emot kärlek.
Kan det vara så att du, genom att ständigt "ge" och vara den "starka", maskerar ett undermedvetet behov, en längtan, att få ta emot kärlek och vara liten och "svag"? Kan det vara så att du tror att om du ger tillräckligt mycket och finns där för andra så ska de till slut finnas för dig och älska dig på det sätt du behöver älska dig själv på? Kan det vara så att du behöver släppa den goda och snälla- personan och bli något av ett rasande rivjärn ett slag? Kan det vara så att du behöver, i kärlek, omfamna hela dig själv - med "svagheter", "styrkor" och hela biddevitten. I så fall är den enda vägen att gå; att fortsätta ge till dig själv genom att säga nej till andras behov och ja till dina och därmed lära dig ta emot tills dess du kan ge på riktigt.

Å gi av seg selv, er viktig. Men innen en viss grad. Å ofre seg selv for alt og alle, er ikke helsemessig bra.

Så kommer det ann på. Hvem trenger hjelp? Hvem tar din hjelp som en selvfølge? Hvem trenger den aller mest?
Noen ganger kan det være deg selv. Men det ser man ikke i sitt store behov for å hjelpe andre. Man glemmer seg selv.
Å da blir man utbrent. Å når man blir utbrent, blir man sliten og lei. Å i kjølevannet av det igjen, blir man egoist, bitter, fandenivoldsk og opprørsk. Man føler for å gi blanke fasan i alt og alle. Det medfører igjen dårlig samvittighet og vonde tanker.

For å kunne være til hjelp i sine omgivelser, må man selv være oppegående og i god form. Både kroppslig og psykisk.
Man bør ikke sette foten ned for alle. Men man kan begynne å se litt på sine omgivelser. Hvem er det som virkelig har behov for hjelp?..De stiller man opp for seff, det er gjerne de som er de mest takknemlige også, å gir deg noe tilbake, selv om du ikke forlanger det.

Så har du de som ikke trenger hjelp hver gang, men som likavel ber om det. De som kanskje utnytter godheten din, de som ikke innser sjøl at de kan klare ting, eller de som føler de ikke har ork av forskjellige årsaker som ikke er av alvorlig betydning. Å ile til disse personene hver gang de roper, er å gjøre disse en bjørnetjeneste, spør du meg. Der kan man sette foten ned, å si *nei, dette fisker du fint selv*

På denne måten innsnevrer man godheta si, til kun de som trenger det.....og til seg selv. Å da bør man ikke ha dårlig samvittighet, bli utbrent og bitter.

Min erfaring.

Det er forskjell på å være egoist og på å være ego sentrert. Det er ingenting galt i å være litt egoist, man må tenke på seg selv, ellers kan man ikke hjelpe andre.

Mennesker som trenger hjelp, må faktisk be om det. Du har ikke noen forpliktelse til å hjelpe mennesker som ikke ber om det, det at de faktisk må be om det er noe de selv må erfare, ikke noe du skal fortelle dem. Dessuten må de takke for den hjelpen de får, og det må de også selv erfare. Det er ikke nok å be om hjelp, gang på gang, hvis man ikke takker for den hjelpen man får trenger man ikke mer hjelp.

Jeg synes du fortsatt skal gi av deg selv, men du må ikke gi til mennesker som ikke ber om det og/eller ikke takker for det. Gi av deg selv til takknemlige mennesker, det er i grunnen en liten ettertanke til oss alle.

"gidgeroo":

Det er forskjell på å være egoist og på å være ego sentrert. Det er ingenting galt i å være litt egoist, man må tenke på seg selv, ellers kan man ikke hjelpe andre.

Mennesker som trenger hjelp, må faktisk be om det. Du har ikke noen forpliktelse til å hjelpe mennesker som ikke ber om det, det at de faktisk må be om det er noe de selv må erfare, ikke noe du skal fortelle dem. Dessuten må de takke for den hjelpen de får, og det må de også selv erfare. Det er ikke nok å be om hjelp, gang på gang, hvis man ikke takker for den hjelpen man får trenger man ikke mer hjelp.

Jeg synes du fortsatt skal gi av deg selv, men du må ikke gi til mennesker som ikke ber om det og/eller ikke takker for det. Gi av deg selv til takknemlige mennesker, det er i grunnen en liten ettertanke til oss alle.

Dette synes jeg var så flott at jeg bare siterer det.

"Silva":

Å da blir man utbrent. Å når man blir utbrent, blir man sliten og lei. Å i kjølevannet av det igjen, blir man egoist, bitter, fandenivoldsk og opprørsk. Man føler for å gi blanke fasan i alt og alle. Det medfører igjen dårlig samvittighet og vonde tanker.

Hei jeg ville bare utheve dette!  La deg nettop bli dette og ta det opp i deg til vurdering.. 
jobb med følelsene og gi pokker, det er deilig å snu det litt opp ned av og til.. 

Det er følelser det også som alle andre følelser, ingen grunn til å legge lokk på når det virkelig koker over,
så vil du oppleve at du finner roen der også!   :eusa_pray::badgrin::eusa_pray::badgrin::eusa_pray:

jh

"Englemor":

Jeg er sliten etter å ha gitt av meg selv i maange år, uten å ha fått så veldig mye tilbake.

Jag känner igen det du skriver. Jag var själv med om det under många år och blev också till slut utbränd.
Det jag kommer att skriva nu.. kanske inte alls stämmer in på dig, men detta är det som jag har erfart:

Vad jag ser NU, är att jag förr i tiden bara gav till andra, men jag gav med ett skal/skall om mig själv. Jag ville icke släppa in någon och jag ville inte visa min svaga side. Så jag gav och gav och gav... och fick heller aldrig något tillbaka, för ingen trodde jag behövde något. Alla trodde att jag var så sterk.

Om man älskar sig själv, ser man också till att få det man behöver/trenger.
Om man bara ger till andra och inte ger till sig själv, är det budskapet som går ut:
Jag är icke viktig. Jag trenger zero.

När jag blev utbränd och svag = utan skal/skall ... kunde jag inte heller skydde mig från att FÅ.
Efter att jag visat min svage side - att även jag har behov, har jag fått mycket kärlek.
Jag behövde nog bli utbränd för att begripe de viktiga tingen i livet. Och det handlar om fler saker än att bara ge till andra... jag trodde också att jag var till för andra och inte alls för mig själv.

Och som gidgeroo har skrivit:

"gidgeroo":

Det er ingenting galt i å være litt egoist, man må tenke på seg selv, ellers kan man ikke hjelpe andre.

Jag ser det också som så:
Om man ger till andra, utan kärlek till sig själv, ger man inte av kärlek...
Det finns då en annan anledning (måte?) till att man ger:
F.eks vilja vara behövd, vilja vara snill, vilja vara flink, vara sterk...
Då får man inget tillbaka.

Jag är inte glad över de skador av stress som jag har i hjärnan idag.
Men jag är en bättre människa för både mig själv och andra, efter att jag blev utbränd.
Sorgligt att jag inte kunde begripa förr. 

Det är härligt att vara sterk OCH svag   :wub:

Klem

Den kraften jeg får fra sjamanisering,beskytter meg,og holder meg i kraften.det er en slags livsrett å ha energi i sjelen.
Egoisme er et rart ord vi bruker,det virker som om vi tror at våre begreper,inneholder sannheter,se dyrene da,de er også e g o i s t i s k e.
Overlevelses-instinkt,er egosimen i sin essens,en kraft vi ikke må glemme å holde i form.
Det er uansett den sterkeste rett i denne verden,selv om vi oppfører oss og går på tærne for hverandre.
Vi må ikke glemme d y r e t  i  oss.    Brøøøøl!!

likte den  teleterkji 

Det brølet der gjorde meg glad 

Brøøøøøøl!!!

Stemmer i her. Godt sagt, godt brølt teleterkji !:eusa_clap:

Sku du skræm mæ no...?  :w00t:

"gidgeroo":

Det er forskjell på å være egoist og på å være ego sentrert. Det er ingenting galt i å være litt egoist, man må tenke på seg selv, ellers kan man ikke hjelpe andre.


Jeg synes du fortsatt skal gi av deg selv, men du må ikke gi til mennesker som ikke ber om det og/eller ikke takker for det. Gi av deg selv til takknemlige mennesker, det er i grunnen en liten ettertanke til oss alle.

Takk for kloke og vise ord!!

Egoisme:
http://no.wikipedia.org/wiki/Egoisme

Av kjente filosofer som forfekter egoisme, kan nevnes Ayn Rand og Aristoteles. Begge disse har imidlertid egne navn på sine etiske teorier; mens Rand kaller sin teori rasjonell egeninteresse, bruker Aristoteles begrepet eudaimonisme.

Eudaimonisme:
http://no.wikipedia.org/wiki/Eudaimonisme

Ordet eudaimonisme har sitt opphav det greske ordet «daimon», som betyr «indre potensial». Eudaimonismen som etikk innebærer at et individ bør leve på en slik måte at det realiserer seg selv og på den måten lever et lykkelig liv. Denne etikken kalles gjerne lykkeetikk.

jimango, savner ditt vakre ansikt. :wub:
Vær så snill og få det på plass igjen! 

hehe  lol..

Men dette tegnet er også meg, det er min personlighet.. 

Som jeg så gjærne skulle ha fått tolket..