Sjaman.com – Forumarkiv

Jag tänkte bara berätta en liten anekdot... om trumman min...



I våras köpte jag en trumma av Viljesterk. En stark trumma, med mycket kraft och vi smälte samman rätt snabbt. När jag åkte på samling med den första gågen, hade jag dock bara haft den i en månad och jag kände - trots vår connection - att vi var "nygifta" trumman och jag, då vi inte hade så lång erfarenhet tillsammans.



I tre dagar hade jag trumman ifred, men på den 4:e dagen behövdes den till ett jobb för mig själv, då vi var i skogen med bara min trumma med. En kvinna som jag jobbat mycket med, trummade för mig på min egen trumma, medan jobbet gjordes. Efteråt bad den andra samarbetspartnern - en manlig kamrat - att också få prova den - han hade varit sugen på det i flera dagar. Jag var tveksam, men gav ändå med mig, då vi hade gjort en massa arbeten tillsammans. Motvilligt sa jag att han fick prova den och tänkte att han bara skulle slå några slag. "Då provar jag den vid nästa trumning" sa han och tog min trumma och gick in i ringen. Aj då... ::)



Innan jag la mig ner för att resa, konstaterade jag att han höll trumman upp och ner... och kände att jag vill säga något, men i samma stund började de trumma och jag la mig ner och gjorde min resa. När trumningen var över, kom han tillbaka med trumman och sa; "Du... det där gick inte alls det ... den här trumman och jag kom inte alls överens... ändå ser den ut som de trummor jag själv bygger".



Då kände jag starkt att mitt namn på trumman "Mormorstrumman" är vägledande. Denna trumma ska bara användas av mig och eventuellt någon annan mogen... kvinna... Och jag som inte gillar uppdelning i kvinnligt och manligt... nu fick jag något att tänka på! :biggrin:



Min trumma är en mormorstrumma!

Tack för anekdoten.

Det var fint att läsa och gav mig också något att tänka på..

Flera saker faktiskt

Jag inser att samma sak lätt kunde hända mig, jag har lätt för att låta mig överrumplas om jag inte är beredd.

Dels pga:

Jag var tveksam, men gav ändå med mig, då vi hade gjort en massa arbeten tillsammans.

, allmän hygglighet mot en vän.

Men också att låta något fortgå fast det inte alls var så jag tänkte mig när jag gick med på det:

Motvilligt sa jag att han fick prova den och tänkte att han bara skulle slå några slag. "Då provar jag den vid nästa trumning" sa han och tog min trumma och gick in i ringen. Aj då.

Kanske är detta beteende typiskt kvinnligt, och något man både kan och bör bryta. Särskilt vi som har blivit så gamla så vi är mormor.

Vi har nog den auktoriteten att vi kan avbryta och säga: "nej du, det var inte så jag hade tänkt mig!"



Den där överrumplingen är inte lätt att handskas med.

Lärdomar till mig av din berättelse är:

1: Följ magkänslan, gå inte med på något som känns fel.

2: Rätta till det som känns helt fel, även om jag måste bryta ett löfte och riskera att känna mig taskig.



Tack tack mormor Småborre!

Takker for oppdatering Småborre Din tromme har sin egen vilje, og det ser jeg gjelder for alle trommene jeg har bygget. Hvis de ikke får det som de vil så vil de rett og slett ikke synge. Personlig lar jeg INGEN få lov til å ta i de trommene som er mine, av den grunn at de kun skal ha min energi i seg, og ikke noe annet. Så lærte du da at du skal stole på de beskjedene du får. Det føltes ikke riktig for deg, og da var det heller ikke riktig. Kunne ha skrevet side opp og side ned her, men føler at det er en stor fare for at det blir veldig personlig, så da dropper jeg det. Men la meg få si såpass at enhver prosess med å bygge en tromme er spesiell, og ingen tromme er lik. Så går jeg også veldig inn i energiene til den som skal ha den for at det skal bli riktig. Er ikke sikkert at det at kameraten din ikke fikk tromme på den hadde noe med kjønn å gjøre, men at det av en eller annen grunn ble kræsj i energiene. Klarer ikke å forklare det på noen bedre måte. Men gjør meg den tjenesten at du hører etter når du får sånne beskjeder senere da



Stor klem fra oss to, som håper å få se dere snart igjen Trommeseremoni i skogen eller Bremsneshula hadde ikke vært å forakte

Jo, jag förstår vad du menar Viljesterk... det behövde inte vara att det var en man... nej.

Kvinnan (som föresten har samma namn, som din dotter) gick det helt bra för att trumma på min trumma... kaske för att hon ju gjorde det för MIG, när JAG kulle göra ett jobb...

Men... jag har känt på det här... och numer är det bara jag som trummar på den. Jag använder hellre en CD med Ailo eller Harner och låter trumman stå, om det inte är jag själv som ska göra trumningen.





Gunilla, det känns alltid bra, när någon fler än man själv, kan dra nytta av ens historier.

Jag ska också tänka på det där mer; att gå på magkänslan... och önskar oss båda lycka till :biggrin:

En tromme er en høyst personlig "gjenstand", og den er sterkt tilknyttet den ene personen som er ment til å ha den. Jeg har også en tromme, og jeg fikk veldig klar beskjed om at INGEN skal tromme på den, bortsett fra meg selv og evt. min datter. Hun og jeg har et veldig spesielt og godt forhold, og derfor er det ikke noe problem om hun kan tromme litt på den (under oppsyn da, hun er bare 6 år, he he).



Forøvrig er det merkelig hvor mye som har skjedd siden jeg fikk denne tromma i mitt hus. Jeg har oppdaget en masse nye ting, lært en hel del, og funnet ut veldig mye. Jeg fikk tromma for kun ca. 4 måneder siden, men har nå hatt mer merkelige og "rare" opplevelser på disse 4 månedene, enn på hele mitt 39 år lange liv.



Og når det er sagt, det er sant som det en indianer synger i en sang jeg stadig vekk hører på..."each drum has its own spirit".

Nu när jag läser mrlees svar, kommer ytterligare minne tillbaka till mig.

Sitter och smiler när jag skriver, för det kom ett väsentligt budskap, där, då, när den manliga kamraten lånade trumman, så där ... Att jag hade glömt det...



När han tagit trumman och trumningen startade, hade jag ett jobb att utföra. Jag skulle hämta själsbitar åt en annan kamrat och släppte min frustration och fokuserade på det. Det första jag fick höra, när jag kom till min själsbits-lärare, var "Du ska inte låna ut din trumma"... Nej jag vet det nu, men nu är jag här för att göra ett jobb för xx sarade jag... 3 gånger upprepade själsbitsläraren "Du ska inte låna ut din trumma" och jag hann bli lite frustrerad där, för jag tyckte i gled ifrån syftet med min resa.

Själsbitshämtningen gick bra ändå och på köpet fick jag detta tydliga besked.

Hade glömt det där, hahaha... Jag behöver verkligen inte tvivla på vad som gäller.



Tack mrlee; det var ditt svar, som triggade minnet.