Sjaman.com – Forumarkiv

Satt her å leste i ei bok om sjamanisme, hvor jeg kom over emnet "hemmelig språk - dyrespråk."  Her er et lite udrag av det som står:

I løpet av initiasjonen må sjamanen lære det hemmelige språket som han skal benytte under seansene til å kommunisere med åndene og dyreåndene. Dette hemmelige språket lærer han enten av en læremester eller han lærer seg det selv, det vil si direkte fra "åndene"....

Hver sjaman har sin egen sang som han bruker for å påkalle åndene. Selv der hvor det ikke er snakk om noe hemmelig språk, finner man alikevel spor etter det i uforståelige refrenger som gjentas under seansen....

Svært ofte er dette "hemmelige språket" faktisk dyrenes språk, eller det har sin opprinnelse i imitasjon av dyreskrik....

Å imitere dyrenes språk, og benytte dette hemelige språk under seansen, er nok et tegn på at sjamanen kan bevege seg fritt mellom de tre kosmiske soner: underverdenen, jorden og himmelen...

Det står litt mye så dette er bare litt av det som står i boka.
Men det dreier seg i hovedsak at sjamanen lærer seg dette hemmelige språket-dyrespråket for å bli kjent med naturens hemmeligheter. Å kunne kommunisere med det hinsidige og med himmelen.
Også at sjamanen går inn å imiterer dyr, gjennom å feks ule som en ulv og oppføre seg som en.

Noen som har erfaring med dette? Som kan fortelle mer om det? Jeg har faktisk aldri hørt om dette...

Jeg har vel ikke prøvd å snakke med kraftdyrene mine.. :sad2: Men, jaggu skal jeg det..

I det daglig snakker jeg med kattene mine... Blir vel noe lignende, det.. :wink:

Har tre katter og av og til snakker vi sammen på deres språk.. Lager da lyder som kattene lager.. Ikke bare mjauing og maling, men en hel masse andre lyder. Og så har tonefallet mye å si.. Og jeg har en følelse av at vi forstår hverandre..

Snakker også med hunder på deres språk. Mange lyder og så har det noe å si hvordan jeg holder hode.. (Egentlig skulle jeg hatt ører også, men blir nødt til å klare meg uten)..
En gang jeg var på besøk hos noen som har en hund fortalte jeg hunden (på dens språk) at jeg måtte gå.. Eieren forsto ingenting for hunden ble virkelig lei seg og maste masse.. Fikk en klem/sleik før jeg gikk og da roet den seg litt.. Koselig det der..

Så nå blir det neste å prøve å snakke med tigerungen.. Spennende... Det må jo bli litt likt katte prat  vil jeg tro..

Jeg kommuniserer med hunden min vedhjelp av kroppsspråket. Fasinerende å se på når hun møter andre hunder også hvordan de kommuniserer med hverandre.
Men er kanskje ikke det som menes i boka jeg leste, om det hemmelige språk....?

Nei, du har vel kansje rett i det, Ulva.. 

Kansje her er noen andre som vet noe mer...

I løpet av initiasjonen må sjamanen lære det hemmelige språket som han skal benytte under seansene til å kommunisere med åndene og dyreåndene. Dette hemmelige språket lærer han enten av en læremester eller han lærer seg det selv, det vil si direkte fra "åndene"....

Nu blev jag nyfiken/nyskjerrig - Vilken slags/från vilken kultur skriver de om i boka, i det exemplet? Och vad heter boken og vem har skrivit den. 

Men det dreier seg i hovedsak at sjamanen lærer seg dette hemmelige språket-dyrespråket for å bli kjent med naturens hemmeligheter. Å kunne kommunisere med det hinsidige og med himmelen.

Ditt spørsmål handlar om grundläggande kommunikation med/i åndevärlden. Att ha en god kommunikation med sitt kraftdyr/och ånderne (träd, stein, vatten, vind) är meget viktigt - hur ska vi annars kunna lära sig ngt av dem? Det är nettop detta vi kommer jobba med på fjället i Kiruna i sommar.

När jag snakker med mitt kraftdyr f eks, snackar jag med vanliga ord. Hon svarar med en slags kombination av hennes vanliga dyr-läten, kroppsspråk och en liten del (vad ska jag kalla det?) empati-telepati/känsloströmmar. Men andra ånder är det annorlunda. Man får prøve sig fram - "sjamanen jobbar genom att be om hjälp" - och ber vi om hjälp att förstå, får vi oftast den hjälp vi trenger.

Også at sjamanen går inn å imiterer dyr, gjennom å feks ule som en ulv og oppføre seg som en.

"Hamskifte eller hamnskifte, är en trollkonst som går ut på att man för över sitt medvetande i ett djur eller annan människa. Detta finns beskrivet ett flertal gånger i sagorna från Island och även i Eddan. Bärsärkar är de mest allmänt kända hamskiftarna, där de i extrema fall uppträdde som björnar på slagfältet." -Mikael Perman

Detta kallar man alltså för "hamnskifte" på svenska (vad heter det på norsk?) - det kan fungera på två sätt.  Det mest svårbemästrade tekniken är då sjamanens frisjäl tar FYSISK form som människa eller dyr och kan då vara på två ställen samtidigt. Det andra är å ta hamn i ett djur, t ex sin fylgia/kraftdyr i åndevärlden. Det är vanskliga övningar som kräver en god del energi - men att ta hamn med ett dyr är en underbar upplevelse; att rusa genom skogen som en hjort, eller djupt djupt ned i havet sjunga sin val-sång..  :wub: Underbart! Väl värt att träna på, och nyttigt att använda i många tillfällen.

En erfaren svensk sjaman, Bodvar Bjarke, skriver om en enklare övning man kan börja med:

"Ett bra sätt för att börja lära sig detta är att gå ut i naturen och försöka göra sig till ett med omgivningen, att smälta så in i naturen att man blir ett med den och praktiskt taget osynlig. Att hamnskifta till skog om man så vill. Det gäller då att stilla sitt sinne, dämpa sin inre dialog och dra samman och förändra sin aura. Det här kan vara en rolig övninga att leka med. Man märker om man lyckas när det kommer vilda djur helt nära eller när det går förbi människor på nära håll som inte ser en.

Man sjunker in i omgivningen och börjar uppleva sig som den. Ens medvetande förändras och man märker att ens varseblivning av omgivningen blir en annan. Man kan börja bli medveten om ljud och rörelser, dofter och förnimmelser som man inte är medveten om i vanliga fall. Man kan även i mörker tidigt upptäcka om det är någon som närmar sig. Men det kan krävas att man ägnar flera timmar
åt att uppnå detta. Man kan också göra det inomhus och hamnskifta till en fåtölj eller en filt i en soffa. Det är alltid lika kul att säga något en stund efter att någon annan kommit in i rummet och på så sätt överraska vederbörande ordentligt."

Nå, det var några tankar om detta...

Mvh,
Thomas

Det andra är å ta hamn i ett djur, t ex sin fylgia/kraftdyr i åndevärlden.

Det var vel dette jeg fikk oppleve på trommereisen/healingen i Haugesund.. :smile:

Jeg ble jo til en liten tigerunge.. (Se innlegget : Hva skjer nå, da.. Under Sjamanisme)

"Frøya":
Det var vel dette jeg fikk oppleve på trommereisen/healingen i Haugesund.. :smile:

Ja det var nog det! Underbar følelse, ikke sant? Förutom att det är en helt fantastisk upplevelse att helt och fullt, 100%, vara ett dyr är hamnskifte framförallt en nyttig teknik att bruke för att hjälpa andra..

Sjamanen kan f eks använda hamnskifte då hans kraftdyr vill visa honom noe speciellt, en teknik kanske, eller en plats där sjamanen annars inte får komma in – och kan då sneaka in ”inuti” dyret. Andra gånger kan sjamanen ta hamn i fugler för å kunne spionere, eller finne personer eller reinsdyr som gått sig vilse på fjället f eks.

En god teknik till att öva detta kan vara slik: gör en reise med en klar intention om att dela hamn med mitt djur för att lära något om mig själv! (Som vanligt i allt sjamanskt arbete är intentionen enormt vigtig, och den må vara stark, klar och orubblig.) Res ned till ditt dyr och be det om å vise hvordan ni kan dela hamn – dyret kommer till å visa hvordan – öva på detta.

Känn dyret, upplev hur du ser med dess ögon, känn hur pusten är forskjellig fra din egen, se på din päls, dina fjør, din näbb och klør. Rör er (danse till trumman kanske?) bekanta dig med att ikke ha din egen kropp – det kan vara vanskligare än man tror att gå og løpe som en ulv.. för ikke å tale om att svømme upp en fors som en lax! Om du känner för att skrika/vissle/synge som dyret, eller röra din egen kropp som dyret: gör det! Ge slipp upplev! Ekstasen kommer när egot dör.

Tacka ditt dyr för att den visat dig detta och för att den låtit dig komma in i sin kropp. Vänd hemåt og danse ditt dyr som tack.


Sjamanisera mera!
Thomas

Takk skal du ha. Trumman, for innlegget ditt...

Skal skrive det ut slik at jeg får øvd meg/ prøvd igjen..

Og, ja, opplevelsen var kjempe..   Ble jo glad i tigerungen, der og da..

Selv om.. jeg ikke helt forsto hva det var jeg opplevde.. Men, det har jo du forklart meg..
Stor klem til deg!! 

Nu blev jag nyfiken/nyskjerrig - Vilken slags/från vilken kultur skriver de om i boka, i det exemplet? Och vad heter boken og vem har skrivit den.

Jeg legger ut hele greia jeg:

I løpet av initiasjonen må sjamanen lære det hemmelige språket som han skal benytte under seansene til å kommunisere med
åndene og dyre-åndene. Dette hemmelige språket lærer han enten av en læremester eller han lærer seg det selv, det vil si
direkte fra «åndene». Begge disse metodene eksisterer side om side f.eks. hos eskimoene. Det er oppdaget et spesifikt
hemmelig språk hos samene, hos ostjakene, tsjuktsjerne, jakutene og tunguserne. Den tungusiske sjaman antas under sin transe
å kunne forstå selve Naturens språk. Det hemmelige sjamanistiske språk er omstendelig utarbeidet hos eskimoene, hvor det
benyttes som et kommunikasjonsmiddel mellom angakut og deres ånder. Hver sjaman har sin egen sang som han bruker for å
påkalle åndene. Selv der hvor det  ikke direkte er snakk om noe hemmelig språk, finner man allikevel spor etter det i
uforståelige refrenger som gjentas under seansen, slik som f eks. hos altaiene. Dette fenomenet er ikke utelukkende
nord-asiatisk og arktisk. Man finner det nesten overalt. Under seansen snakker hala hos semang-pygmeene med Chenoi (de
himmelske ånder) på deres språk. Straks han kommer ut igjen fra seremonihytten, gir han inntrykk av å ha glemt det hele. Hos
Mentawai-rolket blåser initiasjonsmesteren gjennom et bambusrør inn i øret på læregutten for a gjøre ham i stand til a høre
åndenes stemmer. Under seansene snakker batak-sjamanen «åndenes språk», og de sjamanistiske sangene hos dusun-folket (det
nordlige Borneo), foregår på et hemmelig språk.

Ifølge den karibiske tradisjon var den første pai (sjaman) en mann som en gang hørte en sang som kom opp fra en elv. Han
hoppet modig ut i elven, og kom ikke opp igjen f0r han hadde lært sangen utenat fra de kvinnelige åndene, og etter å ha
mottatt fra dem den nødvendige utrustning for å kunne virke i sin profesjon.

Svært ofte er dette «hemmelige språket» faktisk dyrenes språk, eller det har sin opprinnelse i imitasjon av dyreskrik. I
Sør-Amerika må kandidaten under sin mitiasjonsperiode Iære seg å imitere dyrenes stemmer. Det samme gjelder i Nord-Amerika.
Blant annet hos pomoene og menominiene imiterer sjamanene fuglenes sang. Under seansene hos jakutene, jukagirene,
tsjuktsjerne, gol-dene, eskimoene og flere andre, hører man skrik fra ville dyr og fugler. Castagne beskriver en baqca hos
kirgiz-tatarene løpende omkring teltet mens han hopper, bykser og brøler.
Han bjeffer som en hund, snuser på tilskuerne, han rauter som en okse, han brøler, han skriker og breker som et lam, grynter
som en gris, han vrinsker, han kurrer — med en bemerkelsesverdig presisjon imiterer han dyrenes skrik, fuglenes sang og lyden
av deres vingeslag, etc., hvilket ikke unnlater å imponere hans tilskuere.

«Åndenes nedstigning» finner ofte sted på denne måten. Hos indianerne i Guyana «ble stillheten plutselig brutt av en
eksplosjon av ubeskrivelige, virkelig frykt-inngytende skrik, hyl og vræl, som fylte huset og fikk vegger og tak til å
vibrere. Denne skrålingen løftet seg som et rytmisk brus, som dempet seg gradvis ned til en fjern murring, for sa å velte
frem på ny».

Det er åndenes tilstedeværelse som annonseres gjennom slike skrik, på samme måte som den også forkynnes gjennom etterligning
av dyrs oppførsel. En rekke ord som benyttes under seansen, har sin opprinnelse i forskjellige fugle-og dyreskrik. Som
Lehtisalo har bemerket, faller sjamanen i ekstasen ved hjelp av trommen og «joiken», og de magiske tekstene synges overalt.
«Magi» og «sang» — særlig sang som etterligner fugler — uttrykkes ofte med samme ord. Det germanske ord for den magiske
formelen er galdr, som er avledet av verbet galan, «synge», et ord som særlig benyttes om fuglenes sang.

Det å Iære dyrenes språk, og først og fremst fuglenes, blir overalt i verden sidestilt med å kjenne naturens hemmeligheter,
og derved å bli i stand til å profetere. Fuglenes språk tilegnes som regel ved at man spiser slanger eller andre dyr som
anses a være magiske. Disse dyrene kan avsløre hemmeligheter om fremtiden, fordi de anses som medier for de dødes sjeler
eller gudenes epifanier (åpenbaringer). Det å lære deres språk og imitere deres stemmer sidestilles med å kunne kommunisere
med det hinsidige og med himmelen. Vi vil gjenkjenne den samme identifisering med et dyr, særlig med fugler, når vi senere
tar for oss sjamanens drakt og den magiske flukt. Fuglene er sjeleførere. Det å selv bli til en fugl, eller å bli fulgt av en
fugl, indikerer evnen til å foreta den ekstatiske reise til himmelen og det hinsidige mens man selv ennå er levende.

Å imitere dyrenes språk, og benytte dette hemmelige språk under seansen, er nok et tegn på at sjamanen kan bevege seg fritt
mellom de tre kosmiske soner: underverdenen, jorden og himmelen — hvilket vil si det samme som at han uten risiko kan ferdes
der hvor bare de døde eller gudene har adgang. Det å inkarnere et dyr under seansen, slik vi har sett i forbindelse med de
døde, dreier seg mindre om en besettelse enn om at sjamanen på magisk vis forvandler seg til dette dyret. En lignende
forandring kan også foregå ved hjelp av andre midler — f.eks. ved at man tar på seg sjamandrakten eller gjemmer ansiktet
under en maske.

Men dette er ikke alt. Innenfor en rekke tradisjoner representerer vennskap med dyr og kunnskap om deres språk paradisiske
syndromer. I begynnelsen, det vil si i mytisk tid, levde mennesket i fredelig sameksistens med dyrene og forsto deres språk.
Det var først etter en katastrofe en gang i urtiden som kan sammenlignes med «syndefallet» i den bibelske tradisjon, at
mennesket ble hva det er i dag — dødelig, inndelt i kjønn, tvunget til a arbeide for føden, og i konflikt med dyrene. Under
forberedelsene til ekstasen, og under denne ekstasen, forlater sjamanen den nåtidige menneskelige tilstand og gjenfinner
midlertidig den opprinnelige tilstand. Vennskapet med dyrene, kjennskapet til deres språk, forvandlingen til dyr — alt dette
er tegn på at sjamanen har gjeninntatt denne «paradisiske» tilstand som gikk tapt en gang i tidenes morgen.

Det er fra boken "SJAMANISME - henrykkelsens og ekstasens eldgamle kunst" av Mircea Eliade

Dette var et virkelig godt sitat. Takk for det. har du flere slike sitater på lager? Hvilke bøker setter du mest pris på av de du har lest? Jeg håper wewmesteren kan legge ut linker til gode bøker.

Silverspirit

"silverspirit":

Dette var et virkelig godt sitat. Takk for det. har du flere slike sitater på lager? Hvilke bøker setter du mest pris på av de du har lest? Jeg håper wewmesteren kan legge ut linker til gode bøker.

Silverspirit

Trumman og andre(meg selv ) har på denne siden ramset opp flere gode bøker om sjamanisme og sjamanerfaringer:

http://www.paranormal.no/forum/phpBB2/v ... 7659#37659

Yea! Faar helt foelelsen av aa lese om dette! Begynner aa summe i kroppen, rytmer og merkelige strupelyder kommer! (Tenk om sjamanene i forrige tusener aar hadde PC og internett til aa kommunisere med!). Setter paa "Sacred Earth Drums" CD og danser litt "ulv"...

Jeg har boka til Eliade men er for lat + opptatt till aa lese den ("beat my self up" - icon her).. Takk for at du siterte det interesante emnet, Ulva. Mine egne erfaringer med kommunikasjon med kraftdyr...Baere ham er vel det som paa engelsk er "shapeshifting", enten det er aa bli til en ulv, et tre, en sofa.. (hva med motorsykkel..hehe)! Jeg har vaert mitt kraftdyr (Ulv) i skogen og i dans med andre, har laget min ulve-maske, etc (forandring skjer naar maska kommer paa). Forste gang jeg moette Ulv i reise saa aapnet hun meg og puttet en av sine ulv-unger inn i magen min, ba meg ta vare paa den. Jeg har samkvem med kraftdyra omtrent som jeg har med mennesker (bortsett fra aa ha blitt spist et par ganger, og kommet ut igjen...). Ndg "spraaket", saa snakker de ikke direkte til meg, men paa den annen side saa snakker de jo i form av de handlinger de gjoer, maaten de ser/ikke ser paa meg, hvor de tar meg, hva de gjoer med meg, etc. Jeg tror at ord kanskje ville vaere for konkret, forvirrende, "menneskelig"? Jeg er redd for aa bli for avhengig av perfeksjon, aa alltid maatte ha klarhet, en form, ett spraak... Kanskje det er lettere aa tolke en handling enn et spraaklig uttrykk?
Samtidig saa hender det ofte at jeg har behov for aa uttrykke lyder i reiser. Disse kommer da oftest som dyriske (udyriske??!!) lyder. Det er godt at veggene er tykke her i min Queens leilighet!

Takk Trumman for denne:

En god teknik till att öva detta kan vara slik: gör en reise med en klar intention om att dela hamn med mitt djur för att lära något om mig själv! (Som vanligt i allt sjamanskt arbete är intentionen enormt vigtig, och den må vara stark, klar och orubblig.) Res ned till ditt dyr och be det om å vise hvordan ni kan dela hamn – dyret kommer till å visa hvordan – öva på detta.

Dette var et virkelig godt sitat. Takk for det. har du flere slike sitater på lager? Hvilke bøker setter du mest pris på av de du har lest?

Når er jeg en fersking innenfor sjamanismen og har ikke fått lest noe særlig med bøker om sjamanisme. Men jeg jobber med saken! 

Skal komme med mine anbefalinger når jeg har fått lest flere bøker. 

Hej alle.

Når jeg er i den verden, hvor der skal tales  det "hemmelige sprog" slår jeg bare over i det. jeg tænker ikke over at jeg bruger det, jeg gør det bare. Så måske skal man ikke tænke over tingene, - men bare lade dem ske.....
og bare "følge" med.

skrevet på det jordiske sprog

Shamanen

Når jeg er i den verden, hvor der skal tales  det "hemmelige sprog" slår jeg bare over i det. jeg tænker ikke over at jeg bruger det, jeg gør det bare. Så måske skal man ikke tænke over tingene, - men bare lade dem ske.....
og bare "følge" med.

Det er nok et godt råd ja! Å stille med et åpent sinn og la det som skjer skje.

Dyr...
ALLE dyr kan snakke, og det at man kan snakke med dyr er ikke usant, dette foregår likevel under "reisene" man tar til sine respektive steder. Man kan snakke med dyr, planter,steiner og de fleste andre naturlige aspekter. Det er selvfølgelig opp til den man spør om den vil svare, slik det er når en snakker med et medmenneske til vanlig óg.
Hvis man søker svar fra de man "snakker" med , vil de som regel svare deg hvis viljen og målet er sterke og gode, det betyr ikke at de ALLTID vil svare, men de vil svare, om det er rett for deg å vite svaret på det du spør om.

De fleste som har søkt og funnet sitt kraftdyr vet også at dette dyret vil hjelpe en i de henseende dyret selv mener er riktig, slik er det og med alt annet. Men en god regel vil være å snakke med noen som kan tenkes å vite svaret ; f. eks. Spør en stein om steinfolkets historier og den vil som regel gjerne fortelle, spør et tre om det vil danse med deg, så kan det godt tenkes at det danser. Å gjøre hvilken som helst av disse tingene motsatt ville ikke ha noen hensikt, da en stein er en stein og har mange historier, men som sjeldent danser, og et tre er et tre, og vet derfor lite om steinfolkets historier.

Det finnes mye utrolig å lære av å snakke med naturen i rundt seg, være det med kroppsspråk,tankekraft eller rett og slett bare munnbruk

Håper noen får noe ut av dette svaret !

Måtte åndene vokte over dere !

~MåneUlv~