Sjaman.com – Forumarkiv

Jag har några tankar kring inblåsning av kraftdyr...

När jag var på kurs för ett antal år sedan, fick vi hemte och blåsa/puste in kraftdyr till hverandre. En person hämtade ett kraftdyr till meg och puste det in, deretter berättade hon om dyret och varför jag skulle ha det. Hon sa att jag var vass/kvass.

Efteråt kändes det bara SÅ feil. Jag hade ingen relation till dyret och det hon sa om mig, stämde inte alls (jag var ikke enig). En gång i tiden hade jag ett vasst och hardt strök i mig, men det är sedan länge borte och de människor som känner mig nu, beskriver mig tver imot... di sier at jag er myk…
Men en sak stämde (som jag var enig med) och det är, att jag hade ett litet motstand, för just den här personen. Det kan ju föles så ibland, en kjensle av att det skjuler sig noe bakom... att man vill unvike kontakt...

Aldrig kom detta kraftdyr till mig, även om jag prövede att kalla - tenkte att jag skulle "snakke lite" med det.

Ni som jobber aktivt med att blåsa/puste kraftdyr in:
Hur vet du att det är rett?
Jag har också blåst in... det kändes rett, men det gjorde det väl också för den som blåste in i mig...
Och vad gör man om det är feil?

Jag sätter denna erfaring till den extraktion och blåmerke (som jag skrev i en annan tråd her på sonen). Det föles som om det fulgte med "drit" i inblåsningen.
http://sjaman.com/index.php?option=com_ ... pic=4150.0

Kjenner det vekker motstand i meg også dette Lie.. Hvis man skal skal få hjelp av andre til en så personlig sak, så må man få det av en som man har tillit til. Uten blir det helt feil. Det beste er nok å gjøre jobben selv, det er du som kjenner deg best.

Jeg er enig med Liljee

Hvis det føles feil, er det nok ikke riktig for deg

Tror ikke man behøver være redd for at ting skal være feil, at noe kan gå galt.
Uansett følger man den magefølelsen eller ikke. Du fikk jo ikke kontakt med dyret, og merket ganske fort at det ikke passet for deg- det er bra.

Ting vi opplever er jo ikke alltid riktig, og skjer vel fordi vi skal lære oss å stole på vår egen følelse mer og mer...

Tack för era refleksjoner.
Jag tenker att vi må vare försiktig när vi hjelper andre mennesker - det er ikke alltid hjelpen passer.

Bra gjort att ni greide at lese de jag hade skrevet     
Jag har nu redigert litt...

Dette har jeg aldri vært klar over, at man kan puste inn kraftdyr til andre.`
Ellers er jeg veldig enig med de andre her.

Jeg fikk en gang "pustet" inn musa som kraftdyr med påfølgende forklaring at den, som jeg ,har evnen til å gjemme seg i mengden, være usynlig tilstede. Drive sitt virke i det skjulte.
Stemte bra overens med meg og mitt. Men jeg har aldri etter dette fått møte denne musa på noen av mine reiser. Jeg føler på en måte at den er der, på lur i de små hullene og de mørke krokene.

Det som var så snodig, var at den gangen musa ble "pustet" inn i meg, var det en som kom og la et bittelite muse-kranie i handa på meg. Dette skjedde på et kurs og jeg har tatt vare på dette kraniet, som et lite symbol.

Er nok noe i dette her...

Aller først: Ailo har nettopp skerevet en artikkel på forsiden om dette temaet.

Så til mine egne erfaringer. Jeg har også opplevd å få blåst inn kraftdyr som jeg følte var feil. Som Ailo sier i artikkelen, kan vi selv velge å ta imot. Jeg bestemte meg for å ta imot, å finne ut hvorfor jeg følte at dette kraftdyret føltes feil. Det lærte jeg mye av!

Ofte er det egoet vårt som skaper sånne følelser, det er motstanden i oss mot å se nærmere på ting vi ikke liker ved oss selv. Å jobbe med seg selv er ikke bare en dans på roser, men klarer man å gå gjennom motstanden og tørre å se på det som ligger bakom, kan belønningen være mye større enn om man hadde fått "drømmedyret".

Jeg har tenkt litt på dette, og ser også at Ailo har skrevet en kjempebra artikkel om dette.

Men kan det være at den personen som du samarbeida med samtidig blåste inn noe annet (for eksempel egne lave energier) i tillegg til kraftdyret? Enten bevisst eller ubevisst. Og kanskje er det ikke kraftdyret i seg selv du har reagert på? Det var jo en helt utrolig reaksjon du hadde i den historien om blåmerket. Kan et kraftdyr gjøre slikt?

Men er det kraftdyret som er problemet, ville jeg gjort som Ailo sier, At man kan si nei til det kraftdyret.

Mvh Stridshjelp

Lie, nettopp av ovennevnte grunner er jeg tilbakeholdende med å fortelle andre hva slags kraftdyr jeg fornemmer rundt dem. Men hvis noen ønsker det, sier jeg det.

Det å se andres kraftdyr har derimot vært veldig hjelpsom for meg selv i forståelsen av vedkommende. Ofte besvares spørsmål rundt et tema som synliggjøres gjennom kraftdyret. Gjennom den billedlige, bevegelige fremtoningen blir også flere aspekter synlig på en gang.
En mann f.eks. hadde en hare som fremsto vekselvis som lekende, barnslig hareunge og som aggressiv, konkurrerende voksen hare med overstore fortenner. Jeg kunne ikke beskrevet ham mer treffende gjennom bare ord. Han var en person som ga mange mennesker ubehag, men ved å hente frem det ene kraftdyret ble han helt harmløs for meg.

jeg er enig med Inger Lise her...

at følelse av motstand ved en slik hjelp fra andre, kan komme av at de sidene vi ikke kjenner igjen
- er sider vi ikke vil se på , eller sider vi ikke liker hos oss selv.

hvis vi sier nei til kraftdyret -  er ikke tiden inne

en tid for alt 

Ja, man kan si nei og det är noe som jag kanske ikke kunne då... men kan nu. Jeg burde också ha snakket med kurslederen, men jag är ju en ”langsom vandrare” og det tar tid for meg att tenke ferdig. Jag burde ha skrevet till ham. Det har tagit meg flere år att bearbeide detta, så pass att jeg kan löfte spörsmålet.

Ailo skriver generellt på förste siden, om att ikke vilje ha små kraftdyr og jeg veit vad han mener, for jeg kjenner mennesker som resonnerer så, men så är ikke fallet for meg i just dette… jeg er ikke skuffet -  har hatt mye god nytte av de små. Nei, hvor som jeg skriver her...  skjer også en bearbeidelse i nutid og jeg ser nu, at det som ble feil, var ikke dyret, det var kvinnen;
Jeg burde ha sagt nei, till denne kvinnen, då jeg ikke hadde tillit.... og jeg tror att hun pustet in noe mer än dyret...

Men jeg tar til meg, det Ailo skriver om, för det har ju med seg selv at gjöre, hur man responderer ... og helt klart likte jeg ikke at hon gav meg egenskapen at vara vass. Det likte jeg ei, for jeg har en fortid som lit tuff. Jeg la in min egen oppfattning om vad som er bra eller dårligt.
Egot likte ikke ordet ”vass”, nei. 


(Jeg vil også si till dere som leser, at det ikke er en kurs med Ailo, som jeg beskriver.)