Sjaman.com – Forumarkiv

For meg er kraftdyr kun bevegelse, Det er en ånd og en sjelslig vind av bevegelse som går inn i meg og gir meg inspirasjon og kraft. jeg har opplevd av et "kraftdyr" har kommi til meg i en dans og blitt, den dag i dag så er dette kraftdyret som er et set av bevegelser og en måte å oppføre seg på en del av hvordan jeg fører kroppen. Det har gitt meg nye synsvinkler og nye måter å se livet på, det er ikke lenger en adskilt strøm av bevegelser men blitt en del av pakka: meg, men jeg kan fremdeles trekke det ut og skille på det. Kjøkkenet hjemme kan nå oppleves av meg (som i navn,historie,alder,personalia osv) eller det kan oppleves av dette dyret, rent og uten historie, noe som gir kraft fordi plutselig så ser man uten en sekk av historie. Jeg tror kraftdyr og særlig det å danse og bevege seg som gitte dyr kan vre et fint verktøy for å komme ut av seg sjøl og se ting i et annet perspektiv. En annen ting er at kraftdyrbevegelsene setter kroppen i sving og byr på energi man vanligvis ikke når i de vante bevegelses mønstre som er styrt av dine individuelle behov. Meningen med å dele dette er en oppfordring: Dans mer kraftdyr! beveg deg som kraftdyr! det er bra!! det er veldig bra! Trenger du det ikke så drit i det men lever du en hverdag som er kraftig styrt av bevegelsesmønstre og du kjenner igjen de samme bevegelsene i kroppen dag etter dag så er det helt sikkert veldig bra å ta seg en tur i skogen og danse dyr, eller rydde kjøkken eller stuegulvet rent og danse et dyr. Det er jo så lett og morsomt og gjør det gjerne sammen også. Det syns jeg er gøy, danse sammen og vise hverandre flotte bevegelser. Takk takk for oppmerksomheten og lykke til

XOXO

dænse, dænse dokka mi . . 

kraftdans gir ny energi jepp 

Kraftdjur ger inspiration och förändring...köket blir något nytt och den person man ser varje morgon blir närvarande i en annan skepnad....
Nu på morgonen vaknade jag upp och kom in i tankespinn och funderingar som rörde oss människor och den negativitet som kan ta över lusten att mötas... någon slags vuxenvärlds isolering... inte integritet utan aggressivitet...den hemska "vuxensanningen"!!!

Min äldsta dotter hade just ätit färdigt sin frukost ....jag satt tyst och betraktade henne...vi hade småpratat...mest hon...jag lyssnar gärna på morgonen...

I mina tankar hade ett minne av ett samtal från en berusad indisk vän tagit form...han hade ringt en natt från Paris och ville tala med mig...han grät...jag sa till honom att han hade druckit...han svarade med att fråga varför jag sa så...han sa att han hade ringt för att tala med mig och inte mina förutfattade meningar...var är den Katrin jag känner...vad är den Katrin jag vill tala med...han grät ut sin besvikelse och härmade mig elakt genom att upprepa mina ord " du har druckit"...jag kunde ha lagt på luren och bestämt mig för att han var full och dum...istället lyssnade jag och undrade vilken Katrin han talade om...

För länge sedan vid Gangesfloden satt jag hemma i hans hus tillsammans med hans mor och njöt av livet tystnaden och floden Ganges kvällsbris...  inga fasta former fanns, allt var sensuellt och levande...jag hade träffat denna nu gråtande berusade människa vid olika tillfällen i mitt liv...han frågade efter den personen han hade känt...I want to talk to that Katrin... han levde ut sin sorg över förlusten ...han krävde gråtande att få tala med den person han längtade efter... vännen som tänkte kände och levde, samtidigt som hon såg drömde och älskade livets sensuella väsen... men som duktig svensk icke drinkare avfärdade jag honom...till en början... men sedan vände jag om...lämnade min invanda reaktion av duktighet och rättfärdigt avståndstagande... och såg min "att vara vuxen torka" rakt i ansiktet...och undrade vad jag försvarade mig mot...inte var det min gråtande berusade vän i alla fall!!!!

Jag såg upp på min dotter igen hon satt och knöt sina skor vid köksbordet...hon skulle iväg och helgjobba...plötsligt såg jag att hon var otroligt lik en björn ...profilen från sidan i köksljuset tog fram björnens vänligt lekfulla och insiktsrika anletsdrag...jag såg nosen som blivit färgad av blåbär...och de bruna pepparkornsögonens innerliga mjukhet...hon vände sig mot mig och sa...mr xxx är lite otäck (en ung man på festen hon varit på kvällen innan)...och det värsta är att han verkar tycka om mig...han har haft mycket svårt i sitt liv...det är något konstigt med honom...

Hon sa detta och var på väg ut...du är ju en björn sa jag ...du kan ju drömma...lyssna inte till förnuftet när du talar om känslor och inre liv..."jag är förnuftig"svarade hon...lyssna med drömbjörnens öron så ser du längre och djupare...helt plötsligt blev allt helt igen...ögonen och livet fick sin plats...gangesfloden flyter i min dotters blod... jag hoppas att hon kommer att hitta tillbaka dit...till den unga kvinnan som njöt intensivt av livets färger och ljusets pulserande lätthet...den sextonåring som hennes yngre syster just nu är...   

Min indiska äldsta dotter är så levande ännu... och vill ju så gärna förklara världen...men det gör ont att reduceras till förnuft...om man inte dricker sig full förstås...och det vill hon inte...vilken plats kan hon ta där "vuxentorkan" inte tar livet av hennes väsen...vilken plats utan religion,alkoholism, idealism och förnuft kan verka för den unga kvinnan som ännu bebor sina sinnen och sin längtan...men försöker förpassa bort allt detta för att passa in...

Dansa ditt kraftdjur, sjung dina sånger, skapa din väg...jag kan säga det...jag kan göra det ...jag kan blygas över det...var finns den plats som vägrar den vedertagna förnuftiga aggressiviteten?...i mitt kök ibland...var kan vi gå och nå hjärtan utan förutfattade meningar...det finns alltid någon fiende att ta itu med sa Lakha Lama en gång...så du behöver alltså aldrig känna dig ensam!!!...du har ju fullt med fiender i alla fall...när vännerna tryter...

Gråt din saknad och skratta din längtan säger jag nu...och detta tack vare ett samtal...och en björn och mina barn och min erfarenhet och en sjamanson som ger vuxentorkan lite livselixir och glimtar av inre världar...inre världar som försöker och hävdar rätten att få finnas... som ger spindeltråden plats inom tid och rum... en plats att få glimma och darra i sol och i vind...en plats ovan jord...

Var finns det en konkret plats i staden där samhället vibrerar av liv?.. utan shopping, utan sprit, utan religion, utan kursverksamhet, utan strikta beteenden, utan torra överförfriskade rebeller, utan  socialt accepterade kulturevenemang, utan falska spel under ytor, utan profithunger, utan hemmiljö, utan natur...Hoooooooooooooppppppetttt är att.............kanske sitter det någon björn under ett trasigt tak på en vanlig trottoarkant och försvarar en urban oas...som kan ge min dotter en dimension av glädje och tillhörighet i världen...där hon inte behöver reducera sitt inre till tankestelhet och världstorka och världsförnuft...detta förgörande mönster som förnekar vår samhörighet...dansa ditt kraftdjur javisst...dansa det in i asfaltens barn!!!!!

 

Du forteller så fine historier du 

Tack det var roligt att höra

Dette var noe jeg oppdaget selv for ett par år siden, og har senere lest om dette med å "bli ett" med kraftdyr. Hos meg så skjedde det bare helt naturlig, jeg har lenge drivd med yoga, men jeg blander ofte yoga, trening og dans, hvor jeg kommer inn i en slags transe og plutselig en dag så "ble" jeg en tiger mens jeg dansa. En helt utrolig opplevelse, men den gang viste jeg lite om sjamanisme og kraftdyr. Nå setter jeg av en time hver dag hvor jeg tar mitt lille "rituale" med yoga, dans og trening, for å så forvandle meg til ett tilfeldig dyr når øyeblikket er riktig, det bare skjer av seg selv egentlig, hvilket dyr jeg danser er også helt tilfeldig, det bare skjer av seg selv og det føles riktig.

Beveger meg som dyret, tenker som dyret, og lager lyder som dyret og en stund så ER jeg dyret.

Også er det jo bra trening i tilleg!

Det var i jaffal moro i stankelbeinsporven sitt rike eller kva det no vart kalla.

Opplever ofte når jeg sitter og trommer at kroppen begynner å bevege seg som av seg selv..
noen ganger er det som og ri en kamel andre ganger føles det som en slange som klatrer opp i mitt indre,

Fra første gang tenkte jeg at dette er dyreenergier og fikk også opplevelsen av og bli løftet opp av det som står i veien der og da.

Intresangt at det blir tatt opp her siden jeg har delt erfaringen med praktiserende og ikke møtt forståelse..
alle har sin vei og tvilen prøvde og ta meg der og.

Vet det er enn gammel tråd men som sagt hjelpsom så takk 

Må vel sette meg ned eller reise meg opp og danse med det i hodet